Blogga om min ångest...?

Hej mitt i natten, somvanligt är detta en natt då min fucking ångest gjort så jag inte kan sova.. inte bara min ångest utan även mitt dumma huvud som tänker för mycket. Har legat här i sängen efter ett tappert försök att sova läst runt på google. Det var ett forum där en kille som verkade må ungefär som jag som uppmanade människor med ångest att blogga om det. Jag vet inte om jag skulle kunna göra det med tanke på om mitt bloggande ska kunna få mig att må bättre måste jag ju skriva ut varje känsla jag har i mig.. och det kanske blir för personligt. Så jag kanske möjligen ska skriva av mig i en privat blogg där ingen vet vem jag är.. eller? Jag kanske kan börja skriva här i bloggen och sen får vi se hur allting blir.

Som jag ser just nu på mitt problem så känner jag att jag kanske borde gå och prata med någon om det, om att jag inte kan somna om det inte ligger någonbrevid mig som är vaken.. för annars känner jag mig ensam och som att om något skulle hända vet jag inte om personen i fråga skulle vakna upp.
En annan sak som jag märkt är att jag är orolig över att jag ska ha något fel i kroppen, tex att jag ska få canser eller vad som hellst. Fråga vem som helst, jag är världens mest paranoida människa. Jag kan bli orolig att Tobbe ska bli knivskuren när kan ska gå till affären liksom.. jag orkar inte med allt det! Det sista jag säger till Tobbe innan han åker någonstans (nästan alltid) är "VAR FÖRSIKTIG!!". Och det går liksom inte att helt plötsligt "skita i att vara paranoid", det kommer väl alltid finnas där. Jag tycker redan synd om mina blivande barn.. tank vad hemsk jag kommer vara.

Mina natt tankar då.. suck säger jag. Allt jag tänker när jag går och lägger mig är "okej nu måste jag somna fort utan att tänka något hemskt" och redan där har mina hemska tankat börjat. Jag tänker på att jag kan gå upp i natten (i sömnen) och hoppa från ballkongen så jag dör, eller knivhugga mig/andra till döds. Jag låter ju fan som en psykopat! Det är helt sjuk hur detta har gått i överstyr. Annars ligger jag mest och inbillar mig saker som att mitt hjärta har stannat och då får jag ett rus genom kroppen som är obehagligt... vet inte vad det kan vara men typ en början på panikångestatack känns de nästan som. Finns mycket mer vad jag kan ha i mitt huvud när jag går och sover, men mestadels är väl att jag tänker för mycket på att "jag måste somna nu!!" Pressar mig själv liksom.

Allt detta började väl komma efter panikångestatacken tror jag, och jag själv när jag läser det jag skrivit nu låter mest som att jag verkligen är sjukt paranoid och rädd.





Jag som skulle kliva upp tidigt i morgon och överraska min älskling med en sak.. men nu är ju klockan så mycket så jag vet inte om jag kan. :/

Hoppas jag kan somna snart...
Ida


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0